Jag skriver detta till dig, min bebis. Barnmorskan säger att du ska födas i maj.
Innan dess finns det så mycket som måste göras, för vet du? Det är inte lätt att leva i Sverige idag. Jag skriver det till dig för jag vet att det är så, jag har levt här i 32 år. År in och år ut i ett sorts mellanförskap. Mellanförskap är ett nytt ord här i Sverige, ett ord som någon smart person kom på för att definiera något som hundratusentals svenskar upplever dagligen och har gjort sedan de föddes på 1970-, 80- och 90-talet. Alltså långt innan du var född, min bebis. Många av dem, precis som du och jag, har en pappa eller/och en mamma som också är svart, eller brun, om man ska vara petig med färgen. Så min bebis, du är inte ensam, även om det kan kännas så ibland.
Det finns många personer där ute som inte tycker att du är en riktig svensk. Dem ska du inte lyssna på, min bebis. Det finns de som tycker att du inte hör hemma här i Sverige, för att din farfar är en invandrare. De tycker att han, jag, du och alla som ser ut som vi, ska packa våra saker och flytta någon annanstans. De personerna ska du såklart inte lyssna på heller.
Sedan finns det de som säger att de inte ser din färg. Inte för att de är färgblinda, utan för att de menar att de inte ser någon skillnad mellan personer med olika hudfärg. De personerna är snälla, men jag vill att du ska hålla ett extra öga på dem. De brukar ha svårt att sätta sig in i din situation, just för att de är vita och inte har någon aning om hur det är att vara svart, eller brun som du.
Jag hoppas såklart att du inte ska behöva träffa på personer som är rasister. Livet kan vara knepigt nog utan dem. Men sanningen är att jag tror att du kommer göra det. För de finns överallt, i alla städer, i alla kommuner och i alla stadsdelar. I hemmen, i våra skolor och på våra arbetsplatser. De allra flesta pratar sällan högt om vad de känner, de sitter i kollektivtrafiken eller i sina bilar på väg till och från jobbet och brinner inombords. De gör det för att de tror att de äger rätten till vårt fina land, bara för att de hade turen att födas här. Som att de själva valde vilka deras föräldrar skulle bli.
Min bebis, det kan vara svårt att inte bli frustrerad över detta. Men jag vill att du ska veta att inget av det som är fucked up i Sverige idag är ditt fel, oavsett vad de säger.
Och vet du vad min bebis? Du behöver aldrig känna dig skyldig om du säger till på skarpen. Om du läxar upp någon som du tycker borde veta bättre, ung som vuxen. Du behöver aldrig ursäkta dig för din historia eller för vem du är. Du får prata högt om det om du vill. Om det är det du känner för.
Min bebis, jag vill att du ska veta att du inte behöver ta kampen om du inte vill. För man kan bli så innerligt trött på att alltid behöva förklara, alltid behöva insistera, alltid behöva bli en representant eller ett språkrör för sin folkgrupp eller tillhörighet. Du har ingen som helst skyldighet att svara på deras ignoranta frågor.
Min bebis, jag önskar att detta inte kommer att tynga ner dig. Trots att jag vet att en hel värld förmodligen kommer att få dig att känna dig annorlunda.
Det finns så mycket som jag och din mamma vill förbereda dig för, så vi tänker att vi lika gärna kan börja nu.
留言列表
