Aldrig vill jag växta upp. Så där har jag redan bestämt mig när jag var ett barn – att vara vuxen är inte rolig, inte alls. `jag ska alltid ha en ung själ oavsett hur gammal jag blir!´Jag tror på ingenting, utan födelsedag önskning. Trots det starka förtroendet, blev jag äldre och äldre. Så småningom insåg jag att Peter Pans landet ingenstans verkar vara i en annan onåbar dimension som jag inte har en chans att komma närmare till.
Så där växte jag upp, som alla andra kompisar, upplevde det normala livet att man kan ha under den varma solen i ett tropiskt land, gick genom den obligatoriska allmänna utbildningen tills 18 år. Jag hade det bra i mitt hemland, trots det var lite för stressigt i skolan annars var livet som en mild bris, alltid härligt och trevligt. Jag var en flicka som inte hade självförtroende, men jag hade mycket fantasier om hur framtiden ska se ut som. När alla mina kompisar började lämna hem för deras studies tog Papa beslut att jag ska till Kina.
Kina, det gåtfulla landet, landet som innebär 5000 års historia, diverse östasiatiska kulturer, deras vackraste folkdräkter, deras äkta språk m.m. Jag föreställd mig så mycket om alla möjligheter som jag skulle ha i det här fantastiska landet, jag började söka alla information om mitt universitet, om kinesisk folket, jag tittade på deras tv programmen, det kändes himmelsk bra när man har en dröm som ska bli realiserad.